Jag har varit lite ambivalent kring Dante, BUP och hans problematik. En del av mig har velat att han ska vara "normal" (men det vet jag ju innerst inne att han inte är), samtidigt som en annan del av mig är livrädd att BUP och experterna inte ska se någonting och att Dante ska falla mellan stolarna. Att han ska vara för "normal" (jag hatar att använda det ordet, men i brist på annat..) för att få den hjälpen han behöver, men samtidigt för "udda" för att anses normal. Att han inte ska tillhöra något läger, liksom. Att han bara ska betraktas av andra som en udda, märklig unge.
Igår hade vi första samtalet med en kurator från BUP. Vi samtalade i en halvtimme ungefär, både med och utan Dante. När vi var färdiga så sa hon att en kallelse kommer skickas och utredning kommer inledas. Jag började gråta. Så fort hon sa det så var det som att någon tryckte på en knapp.
Tårarna bara rann.
Och det var inte ledsna tårar.
Jag var så in åt helvete lättad.
Jag ser hur Dante kämpar ibland. Hur han, som oktagon, får slita för att passa in i en värld formad för cirklar. Det skaver lite. Det blir på sniskan ibland. Hur han försöker förstå sig själv och andra. Hur han anstränger sig för att inte vara jobbig, för att smälta in, för att vara med, för att vara som alla andra. Det är dock inte mitt mål. Jag vill inte att han ska vara som alla andra och att han hela tiden ska rätta sig efter hur världen är uppbyggd.
Jag vill att världen ska förstå honom. Och för att vara helt ärlig: jag vill också förstå honom. Det gör jag inte hela tiden. Men jag vill. Och det är en av flera anledningar till att jag verkligen välkomnar den här utredningen: att jag ska få en ökad förståelse för mitt barn. Att jag kan försöka förstå
vad som pågår i den där ständigt tänkande och grubblande hjärnan. Att jag kan möta honom på ett bättre sätt. Att kunskap kan ta vid där inte enbart kärlek räcker till.
Även om det finns kärlek i överflöd.
Önskar att barn som våra slapp anstränga sig för att passa in i ett samhälle dom inte är anpassat för dom. Att vi vuxna slapp slå knut på oss själva för att hjälpa dom. Dom här kidsen är ämnade för något större. Med rätt vägledning kan dom gå långt, tyvärr blir vi kraftigt motarbetade och risken för livslångt lidande och ev missbruk är bara runt hörnet hela tiden. Men så glad för dig/er att ni får en utredning 👊🏻 keep it up!