"Jag har alltid gillat att skriva", skrev jag förra gången, med intentionen att börja blogga igen. Det är ett år sedan. Flera gånger sedan dess har jag funderat på att börja skriva igen, men när det väl ges tillfälle för det så är jag oftast för trött för att sätta mig ner och faktiskt göra det. Det blir snarare att slänga sig i soffan och kolla på Orange Is The New Black med Claudio, eller lite CoD. Men nu ska jag faktiskt göra ett seriöst försök med detta. Igen. Jag tycker ju faktiskt att det är roligt att gå tillbaka och läsa. Som idag, jag gick tillbaka till bloggen jag hade när Dante var nyfödd. Satt och läste vad jag satt där på sjukhuset och skrev en kall februaridag för sex år sedan, och efter det satt jag och grät i ett hörn. Ungefär så. Minnen sviker, men finns det nedtecknat så är det bara att läsa för att de där dammlagren som fördunklar minnena, magiskt försvinner.
Så, var är jag nu? Egentligen så har det inte hänt så mycket på ett år. Vilket gör det så mycket viktigare för mig att börja blogga igen. 2020 präglades för det mesta av.. Covid-19. Såklart. Distansiering och ett delvis nedstängt samhälle gjorde att dagarna flöt ihop och det är svårt att särskilja dagarna. Med det inte sagt att det inte fanns skratt, kärlek och ljuspunkter. 2020 var inget mörkt år, för mig personligen. Däremot fanns det inte lika mycket att göra, som det annars gör. Det fanns inte lika många "speciella" händelser.
Men det här är mitt februarilöfte (ungefär lika mycket värt som ett nyårslöfte): nu ska det bli ordning på torpet och bloggandet ska återupptas!